Sonja Simonsson

Började sista dagens körning med ett riktigt gripande besök i Bergen-Belsen, ett av nazisternas koncentrationsläger strax söder om Hamburg. Alla byggnader är borta, och på platsen för gasugnen har man byggt ett minnesmonument. Annars är området ett stort gravfält, med helt ogreppbara siffror på antalet döda i gravhögarna. Här vilar 800 döda, här vilar 1000 döda osv. Det är så sorgligt och så deprimerande att tänka på vad människor är i stånd att göra mot varandra. Ännu mer sorgligt att tänka på att deras efterföljare faktiskt växer sej stora nu, och kanske tom kommer in i svenska riksdagen. Hur är det möjligt???!!!

I övrigt gick resan hem i rasande fart i regn och rusk på de tyska motorvägarna. Utom när det var köer då...

Två färjor och passage genom Danmark, och vi var hemma i Sverige igen. Så skönt att bara kunna läsa vägskyltarna! Halv 3 igårnatt var vi äntligen framme hos moster Beda i Hova.

Idag har vi sovit, handlat lite och avslutat med lite Fia med hutt och många sköna skratt!

Vi sov på ett litet ställe i början av Romatischer strasse. De hade beach party i byn, så vi har haft rejält med underhållning. Det var öltält och musik och man hörde att de hade riktigt kul. Det blev fyrverkeri medan vi satt på terrassen och skrev blogg. Det dundrade och small. Ljuset blev häftigare och häftigare, tills vi insåg att fyrverkeriet övergått i ett rejält åskväder! Sonja vaknade halvtvå inatt av att det spelades Roxette på hög volym, och då var det svårt att somna om, hon låg i sängen och dansade. Micke kunde nästan inte sova alls, förmodligen låg han och tänkte på all öl som serverades där nere...

Vi har arbetat oss uppför den romantiska vägen idag. Var in i en by för att titta, det var det sömnigaste vi gjort på den här resan. Vackra hus visserligen, men inte en människa, inte en affär öppen, alla bagerier o cafeer stängda. Vi åkte vidare och närmade oss Dinkelsbühl. Micke har berättat många gånger om den staden, där han hade en rolig upplevelse på resan för 20 år sedan. De råkade komma in i en stadsom var avspärrad och polisen hänvisade till en omköring. De blev nyfikna på vad som pågick och parkerade och gick in i staden.

Man hade en barnfestival till minnet av den dag under 30-åriga kriget då den svenska armen hade belägrat staden. Katoliker ville att man skulle göra motstånd medan protestanterna ville släppa in svenskarna i staden. Medan de vuxna grälade gick barnen ut till den svenska kommendanten och bad om nåd och att man skulle skona staden. Kommendanten hade ett par veckor tidigare förlorat sin lille son, så han blev rörd av barnens böner. De passerade staden utan att göra någon skada. Detta firas alltså varje år sedan 1928 med en stor festival. Den gången för 20 år sedan blev Mickes familj glatt mottagna för att de var svenskar.

Döm om vår förvåning när vi idag körde genom staden och såg att det var fullt med folk i rörelse. Vi stannade även idag och gick in i stan. Det måste ha varit på dagen 20 år sedan förra gången, för festivalen pågick idag igen!! Överallt var det "svenska" soldater och övriga människor i tidsenliga kläder, hästar och vagnar, bössor och musikkårer och svenska flaggor och fanor. Dinkelsbühl har en gossmusikkår som spelade vid invigningen av OS i München! De spelade i fantastiska uniformer. Det du Jan, det skulle du ha gillat!!

Efter festivalbesöket insåg vi att nu var det autobahn som gällde i fortsättningen. Många mil kvar innan vi når Sverige. Och vi har stampat på bra, märklig känsla att ligga där på motorvägen i 120, 130, 140 och ändå bli omkörd så det visslar om det. Vilka bilar sen, Micke har bl a sett en Köningsegg, Sonja hann aldrig ens med att se den!

Nu har vi bokat plats på färjorna till Danmark och Sverige imorgon.

Beda, nu kommer vi!!

Vi vaknade faktiskt till bra väder imorse!! Åt en rejäl frukost och kom sen överens om vilken tur vi skulle göra. Linbana upp från Zell am see och sen rundvandring uppe på fjället. Och det blev helt rätt! Vi har vandrat i solen, med Grossglockner på näthinnan hela dagen (och en massa andra fantastiska toppar). Verkligen tröst för förtreten från igår. Vi vandrade över fyra timmar, på grönskande ängar bland betande kor. Och då var vi uppe på drygt 2000 m som mest. Och inte en mygga i sikte! När vi gått oss svettiga och trötta kom vi fram till ett Långbuan, fast här serverade dom gulasch och öl!! Det kallar jag fjällvandring! Skulle kunna tänka oss en hel vecka här, vandra fram på grusvägar och låta oss serveras mat efter vägen. Annat det än Trangiaköket. I Zell am see kan man dessutom hyra båtar, tom segla. Om man inte kommer på vintern då, Micke dreglade över alla fantastiska nerfarter. Vem blir med oss dit nästa gång?

När vi kom ner med linbanan var det fortfarande ganska tidig eftermiddag, och vi tog oss an hemresan. Ännu en slingrande upp och nerfart mot Innsbruck. Lätt som en plätt, ni vet vi körde med det oslagbara teamet, Sonja som chaufför och Micke som kartläsare. Vi var halvvägs framme vid Brennerpasset på väg till Italien, innan vi lyckades vända ekipaget åt rätt håll, norrut. Vägarbeten på sommaren kan vara riktigt frustrerande... J

Efter den fadäsen behövde vi lugna oss med lite kaffe och apfelstrudel i en lugn liten by. Lugnet infann sej, nerverna på plats. På väg till bilen såg vi rök bolma upp högt uppe på fjällsidan. Vi funderade om det kunde vara nån bonde som brände halm när brandlarmet plötsligt ylade igång precis bredvid oss. Någon är förmodligen utan hem nu, även om den lokala brandstyrkan kom snabbt på plats, så måste det vara ett helsicke att ta sej ända upp dit innan det är för sent.

Vi har sen gjort ett snabbt besök i Garmisch- Partenkirschen och sett den legendariska hoppbacken. Sonja fick ett nostalgianfall vid tanken på hur många nyårsdagar hon sett backhoppningarna därifrån tillsammans med sin pappa. Vilka fantastiska hus dom har där, nån har haft riktigt roligt med färg och penslar!

Efter en för oss tidig morgon kastade vi oss i bilen för att göra en resa på ett annorlunda sätt med bil. Våran bil skulle nämligen få åka tåg! Från Bad gastein söderut lastas bilarna på järnväg för transport genom en tunnel.

Sen bar det iväg mot Hochalpen strasse. Stora förväntningar, jättelängtan, åtminstone hos den kvinnliga delen av sällskapet. Nu skulle vi åka högre upp än någon av oss någonsin varit, och det med bil (flyg räknas inte, men det här var bra nära...) Broder Kjell hade varmt rekommenderat den här trippen. Har någon av er varit i dimma? Sikt 2 meter? Det var vad vi hade när vi kommit upp ordentligt på Hochalpen strasse!!! Sonjas förväntningar grusades och blev till skräck, när man anade att det bredvid vägen förmodligen bar brådstup på flera hundra meter, det enda som skilde oss från det var några stenar istället för vägräcke och man fick gissa var vägen gick! Sonja är vanligtvis inte höjdrädd, men här fick Micke köra. Sonja hade fullt upp med att hålla i sej i bildörren och hyperventilera.

Nerfärden gick bra och vi kom ut ur dimman. Stämningen i bilen var tämligen låg, och Micke fick väga sina ord på guldvåg. Inte blev det bättre av att vädret blev bättre, och solen kom fram på andra sidan vägtullen. 28 euro åt helvete :-(

Väl nere hittade vi byn Bruck, med ett gulligt litet familjehotell, Lukashansl. Där tog vi in för natten, och värdinnan var hur gullig som helst. Hon tipsade oss om cykelvägen till Zell am see, och dessutom ett antal tänkbara vandringsleder.

Vi har ju cyklarna med oss, sagt och gjort, iväg till Zell am see för att äta middag och låta Sonja köra ur sej frustrationen. Framme i byn började vi tveka om våran navigation och fundera om vi hamnat i Dubai. Var vi vände oss såg vi arabiska par i dyrbara kläder och smycken.

Mitt i byn hittade vi en restaurang med österrikisk mat, mitt bland alla pizzerior och hamburgerbarer. Sonja åt kalops med knödel- Om ni inte vat vad knödel är så är det ungefär samma sak som Sonjas mammas klimp i soppan. Det är inte kallklimp utan varmklimp, men här serveras den utan buljongen. Kul att prova lokala rätter!

Efter mat och öl så bar det av till hotellet igen, Sonja var något nöjdare ....men det fattas rätt så mycket än för att hon blir lika kvittrande som hon brukar. Hemkomna till hotellet genomförda vi den nya kvällsritualen, vi har bytt ut kvällsteet mot öl.

Och då händer det som hänt så många gånger förr ,det börjar regna igen men nu ger vi tusan i det, för det ska bli bra väder imorron (har vi hört...)

...blev det inte, men vi har iaf varit där nu! De hade fullt (om det nu berodde på att det var det eller om vi inte passade in...). Regnet öste ner, och vi var villrådiga om hur vi skulle göra. Sonja hade lust att trösta sej med ett spa-besök. Och...vi hittade ett helt underbart litet hotell med ett romerskt bad, en fantastisk vinterträdgård med utsikt mot vattenfallet bredvid. Dom hade dessutom plats för oss!

Så vi tillbringade den regniga eftermiddagen i poolen och solstolarna, och dessutom en rejäl genomkörare i Ceasars imperium (ett bastuland). Sedan klädde vi upp oss för middagen. Vi bad servitrisen att ta ett kort på oss o förklarade för henne att vi var på bröllopsresa. Då kom hon in sen med varsitt glas champagne, hur gulligt var inte det då?!! Middagen bestod av en buffe av lokala rätter, helt i klass med Katrina-bordet i Klövsjö! Vi var så mätta sen att vi var tvungna att ut och stampa ner maten, innan vi kunde gå och lägga oss.

Sonja har sovit gott inatt till vattenfallets brus utanför fönstret. Det har däremot inte Micke gjort, han hade nog önskat ett par öronproppar till skydd för bruset. I Salzburg däremot låg Sonja vaken i tältet, störd av allt trafikbrus o tågen, där sov han minsann gott den lille gynnaren!

Vaknade till en klarblå himmel och strålande sol. Vi knatade i pyjamasen bort till receptionen, och lät oss serveras frukost. Åt den på uteserveringen, med en helt bedårande utsikt. Sen kunde vi äntligen tvätta lite kläder, och hänga på tork i solen, eftersom vi skulle stanna en natt till.

Cyklade ner på stan och har sen gått i timmesvis i gamla stan, i slott och kyrkor.

Vi tog oss en fika i gamla stan, med ett rejält bakverk till. Nästan i klass med bullarna i Haga! Men inte lika goda tycker Micke.

Vi gjorde en rejäl rundtur i det vita fortet man ser på alla bilder från Salzburg (och som syns på bilden från igår). Det började byggas av de katolska ärkebiskoparna redan på 1100-talet, och utvecklades och förbättrades under seklen till ett helt ointagligt fort, med en hel liten by innanför murarna. Ingen kunde ta staden förrän Napoleon vandrade in på 1800-talet och intog fortet, helt utan strid. Vi fattade aldrig varför, måste nog hem och läsa på historieboken. Frans Joseph, Österrikes siste kejsare (han som dog i skotten i Sarajevo), öppnade fortet för allmänheten. Vi gick en guidad rundvandring, och när vi var uppe på tornet var det inte svårt att förstå varför man valt den platsen. Man hade fullständig koll på området på flera mils omkrets!

Väl nere igen gjorde vi en lång skön cykeltur längs floden. Man har byggt cykelvägar längs hela flodstranden, och folk cyklar i massor här. Uppe vid campingen upptäckte vi en liten fadäs...en tältbåge hade gått rätt av och skurit upp tältduken. Micke lagade med silvertejp, men sen var han ganska låg ett tag. Men det går över rätt fort när han får i sej en av de lokala bryggeriprodukterna :-)

Månen är full men det är inte vi. Han hänger rund o go över alptopparna på andra sidan. Vi sitter i ljussken på uteserveringen, kvällen är ljum och syrsorna spelar som galna. Det är ganska fint att vara på bröllpsresa!!

Startade resan vid 10-tiden, efter en skön natt i vår lyxiga våning. Betalade 1200, känns genast ännu lyxigare (fast det motsvarar ca 500 sek). Körde ner genom sydvästra Tjeckien, genom frodiga jordbruksdistrikt och stora skogar. Fast även om man kör genom skogar är det aldrig långt mellan byarna. I Katovly skulle vi göra slut på våra tjeckiska kronor, och det blev både handel och missförstånd, uttag av nya pengar och ännu mera missförstånd. Vi köpte öl billigt (för ungefär detsamma som vi kunde köpt dom på systemet hemma) och skrattade gott åt hur dumma vi måste ha verkat när vi skulle försöka betala med både tjeckiska kronor och euro. Nåja, det funkade!

Körde över till Tyskland och skulle köra småvägar. Det har sin tjusning när man under letande efter rätt väg ser att man kommer tillbaka till samma by man var i för en stund sen J Micke passade dessutom på att studera järnvägsteknik.

Kom till Passau, där tre floder möts, ännu en av dessa otroligt vackra städer. Det känns nästan som varje liten stad här håller sej med eget slott och minst en katedral! Blomsterprakt och flödande fontäner. Och vi som inte ens har råd att hålla vatten i vår enda fontän på Stortorget. Ack ja!

Tråcklade oss vidare via ivrigt vändande och vridande på kartan och en och annan vändning av bilen. Åt rejäl husmanskost i Altheim, knödel med sauerkraut, sex paltar med diverse innehåll av fläskkött, spetsat med stekfett, det ni!

Vi kom så småningom över till Österrike, och i Egglingen såg Sonja Alperna för första gången!!!! Lillemor, nu vet jag hur du kände dej när du hittade den där skoaffären i New York, jag går igång på fjäll förstår du, och här kan man verkligen gå igång!!

Jag ska i alla fall aldrig mer klaga på att det är svårt att köra varken i Östersund eller Göteborg. Salzburg tar priset. Vi höll nästan på att ge upp letandet efter camping, det fanns flera stycken men inte en skylt som visade var de skulle kunna vara. Till slut hittade vi Stadtblick, högt uppe på kullarna med en vidunderlig utsikt över Salzburg och de höga tinnarna där bakom.

Så nu är allt frid och fröjd. Sonja har dessutom tvingat igenom sin vilja, så nu har vi "prinsessan på ärten" säng i tältet. Det var ett helsicke att få in den uppblåsbara madrassen genom tältöppningen (efter att vi pumpat den i tvättstugan), men vill man så... Imorgon ska vi cykla Salzburg runt!

Melissa and Awath, whereever you are! Greetings from Sonja and Micke, and hope you enjoyed youre visit in the Bohemian woods!!!


Europas mytomspunna historiska gyllene pärla...hemmastad åt många svenskdödare på isovalen.

Här brygger man öl och njuter av vad man åstadkommit genom åren av pompösa och otroliga byggnader. Ja superlativen skulle dugga tätt över det man ser och det har ju även han som styr och ställer med vädret sett till att det har.

Prag ligger på båda sidorna av floden Vlata, som överkorsas av ett flertal broar från olika tidsepoker och byggstilar. Den av dessa som är mest omtalad är Karlsbro, med en massa statyer och ett torn med port i på var sida.

Vi som är ute på bröllopsresa blev påminda om vår stora dag då det plötsligt dök upp ett antal Japanska brudpar i folkhavet. Ett av paren var vid stora torget i gamla staden vid ett torn med en märklig klocka, som när Micke var här förra gången blev kommenterad av Patrik "vad mycke folk det är för att se vad klockan är". Alla stod där och ville se det skådespel som uppenbarade sig när den slår hel timme.

Och så även i dag tyskar, smålänningar och "strandade valar från andra sidan Atlanten".

Nöjda med all kultur så drog vi oss med spårvagnens hjälp tillbaka till den plats vi hade tillbringat natten på, en förort som ser ut som vilken som helst av de som våra storstäder har, dvs det är stora trista bostadshus ett centrum med några affärer och en t-bana och eller spårvagn och p-platser med dygetruntbevakning (kostade 120 kr/d).

Att bo på vandrarhem kostar 750 kr , ett dygnskort på spårvagn/tbana kostar 100 kr, middag och ett par öl var 265 kr....märkliga priser eller hur. Och då det fins en hake....den tjeckiska kronan är värd ca 40 sv ören, och priserna är i Tj/kr så nog är det billigt.

Ja då var bilen hämtad och resan till nästa mål ska starta, Sonja kör och Micke läser kartan???ett svårslaget team. För vem kunde drömma om att vår karta inte hade de senaste vägarna, alla namn. eller att Micke inte förstår Tjeckiska, men genom ett av alla tänkbara och otänkbara under så kom vi ut på rätt väg. Sen var det som tåget, bara rakt på och ut i klorofyllen till ett litet pension med en utsikt som får en att tappa andan. Litet o litet förresten, vi disponerade en hel trerummare själva!

Dresden bombades av de allierade under 5 dagar och 5 nätter vid slutet av andra världskriget. Detta pga att Dresden hade flygvapentillverkning, men kanske också som en slutlig maktuppvisning från väst. Man valde Dresden istället för Auswitch, av anledningar som ni kan fundera över. Jag visste att staden legat i ruiner, men för mej har den bara blandats med min uppfattning om östtyska städer. Stora betongmonument, ryska stadsdelar, grått och tråkigt. Det jag fick se visade en prakt långt bortom vad ens Stockholm kan uppvisa. Gamla, oerhört vackert utsmyckade byggnader. Alla vittnade om det som hade hänt genom sina svarta delar, sotskadade sedan 60 år! Alla vittnade också om det oerhörda arbete som måste ha utförts för att återuppbygga staden till åtminstone i närheten av sin forna glans.

Vi tittade på en film idag på Transportmuseet i Dresden. Den visade film från tiden före krigen, bilder på en välmående, rik stad. Den kallade sej tom "Hälsostaden" långt innan vi i Östersund hade tänkt på det... Bilderna före andra världskriget och bilderna på näthinnan från våra vandringar i staden, gjorde att bilderna från dagarna efter bombningarna stod i sån skarp kontrast. Det som fanns kvar av den historiska stadskärnan var grushögar och förkolnade fasader, svarta statyer som blickade ner på förödelsen. Idag bkänker de nyförgyllda statyerna extra mycket mot de fortfarande svarta stenarna de står på.


Allra starkast grep mej historien om återuppbyggnaden av kyrkan. Bilderna visade människor, mestadels kvinnor, som sten för sten bygger upp kyrkan som den såg ut innan. Det här var ett jobb som tog ända till 2005, innan kyrkan åter kunde kristnas. Allra mest grep mej synen av toppkorset, en förvriden svart järnkonstruktion som finns kvar inne i kyrkan. På tornet tronar en ny blank kopia! Jag var tvungen att tända ett ljus inne i kyrkan och be för att staden aldrig ska behöva uppleva krigets fasor igen.


Dresden var inte bara eländig historia utan även myllrande folkliv, härliga restauranger och cafeer!

När vi var färdiga med att studera stadens historia var vi trötta på regnet som öste ner, och tog fatt i resan igen, denna gång med Prag som mål. Det var bara knappt 15 mil, men regnet öste ner. Därför tog vi motorvägen, och valde bort den natursköna slingrande vägen.
Framme i Prag regnade det inte bara utan dessutom gick åskan rejält. Vi letade efter en turistinformation, och hamnade lite vilse i vårt letande. Till slut stannade vi, fortfarande i utkanten av Prag, och letade upp ett boende till fots. Nu är vi installerade på ett mysko litet hostel, men vet iaf var vi är. Bilen finns i tryggt (hoppas vi!) förvar på en bevakad parkering och vi har varit på en lokal pub och ätit och druckit gott för inte så stor slant. Imorgon tar vi spårvagnen in till centrum, Micke vill visa ännu en vacker stad för mej!