Dresden
Igår kom vi dit ganska tidigt och hittade direkt ett vandrarhem/hotell där vi fick ett bra och billigt boende. Sen tog vi våra cyklar och gav oss ut i staden. Under vår cykelrunda befann vi oss plötsligt mitt i en vinfestival. Hela Hauptstrasse (Huvudgatan) var fyllt av vinstånd, där tillverkarna från Rhendistriktet visade upp sej. Man kunde vandra mellan stånden och pröva på kvalitetsviner för 2 euro glaset. Härligt! Dessvärre är det få som pratar engelska här, det är synd för det finns så mycket jag skulle vilja diskutera och fråga om!
Dresden bombades av de allierade under 5 dagar och 5 nätter vid slutet av andra världskriget. Detta pga att Dresden hade flygvapentillverkning, men kanske också som en slutlig maktuppvisning från väst. Man valde Dresden istället för Auswitch, av anledningar som ni kan fundera över. Jag visste att staden legat i ruiner, men för mej har den bara blandats med min uppfattning om östtyska städer. Stora betongmonument, ryska stadsdelar, grått och tråkigt. Det jag fick se visade en prakt långt bortom vad ens Stockholm kan uppvisa. Gamla, oerhört vackert utsmyckade byggnader. Alla vittnade om det som hade hänt genom sina svarta delar, sotskadade sedan 60 år! Alla vittnade också om det oerhörda arbete som måste ha utförts för att återuppbygga staden till åtminstone i närheten av sin forna glans.
Vi tittade på en film idag på Transportmuseet i Dresden. Den visade film från tiden före krigen, bilder på en välmående, rik stad. Den kallade sej tom "Hälsostaden" långt innan vi i Östersund hade tänkt på det... Bilderna före andra världskriget och bilderna på näthinnan från våra vandringar i staden, gjorde att bilderna från dagarna efter bombningarna stod i sån skarp kontrast. Det som fanns kvar av den historiska stadskärnan var grushögar och förkolnade fasader, svarta statyer som blickade ner på förödelsen. Idag bkänker de nyförgyllda statyerna extra mycket mot de fortfarande svarta stenarna de står på.
Allra starkast grep mej historien om återuppbyggnaden av kyrkan. Bilderna visade människor, mestadels kvinnor, som sten för sten bygger upp kyrkan som den såg ut innan. Det här var ett jobb som tog ända till 2005, innan kyrkan åter kunde kristnas. Allra mest grep mej synen av toppkorset, en förvriden svart järnkonstruktion som finns kvar inne i kyrkan. På tornet tronar en ny blank kopia! Jag var tvungen att tända ett ljus inne i kyrkan och be för att staden aldrig ska behöva uppleva krigets fasor igen.
Dresden var inte bara eländig historia utan även myllrande folkliv, härliga restauranger och cafeer!
När vi var färdiga med att studera stadens historia var vi trötta på regnet som öste ner, och tog fatt i resan igen, denna gång med Prag som mål. Det var bara knappt 15 mil, men regnet öste ner. Därför tog vi motorvägen, och valde bort den natursköna slingrande vägen.
Framme i Prag regnade det inte bara utan dessutom gick åskan rejält. Vi letade efter en turistinformation, och hamnade lite vilse i vårt letande. Till slut stannade vi, fortfarande i utkanten av Prag, och letade upp ett boende till fots. Nu är vi installerade på ett mysko litet hostel, men vet iaf var vi är. Bilen finns i tryggt (hoppas vi!) förvar på en bevakad parkering och vi har varit på en lokal pub och ätit och druckit gott för inte så stor slant. Imorgon tar vi spårvagnen in till centrum, Micke vill visa ännu en vacker stad för mej!
Hej! Vad mycket intressant ni upplever. Det verkar vara regn och åska som gäller både här och där. Eva och jag var på Robert Wells konsert igår, det var en höjdare. Mycket proffsiga artister. Det är så kul med alla bilder och texter, man är liksom där!Hoppas att ni får en fortsatt bra resa. Kram Dagmar
