Sonja Simonsson

Efter en för oss tidig morgon kastade vi oss i bilen för att göra en resa på ett annorlunda sätt med bil. Våran bil skulle nämligen få åka tåg! Från Bad gastein söderut lastas bilarna på järnväg för transport genom en tunnel.

Sen bar det iväg mot Hochalpen strasse. Stora förväntningar, jättelängtan, åtminstone hos den kvinnliga delen av sällskapet. Nu skulle vi åka högre upp än någon av oss någonsin varit, och det med bil (flyg räknas inte, men det här var bra nära...) Broder Kjell hade varmt rekommenderat den här trippen. Har någon av er varit i dimma? Sikt 2 meter? Det var vad vi hade när vi kommit upp ordentligt på Hochalpen strasse!!! Sonjas förväntningar grusades och blev till skräck, när man anade att det bredvid vägen förmodligen bar brådstup på flera hundra meter, det enda som skilde oss från det var några stenar istället för vägräcke och man fick gissa var vägen gick! Sonja är vanligtvis inte höjdrädd, men här fick Micke köra. Sonja hade fullt upp med att hålla i sej i bildörren och hyperventilera.

Nerfärden gick bra och vi kom ut ur dimman. Stämningen i bilen var tämligen låg, och Micke fick väga sina ord på guldvåg. Inte blev det bättre av att vädret blev bättre, och solen kom fram på andra sidan vägtullen. 28 euro åt helvete :-(

Väl nere hittade vi byn Bruck, med ett gulligt litet familjehotell, Lukashansl. Där tog vi in för natten, och värdinnan var hur gullig som helst. Hon tipsade oss om cykelvägen till Zell am see, och dessutom ett antal tänkbara vandringsleder.

Vi har ju cyklarna med oss, sagt och gjort, iväg till Zell am see för att äta middag och låta Sonja köra ur sej frustrationen. Framme i byn började vi tveka om våran navigation och fundera om vi hamnat i Dubai. Var vi vände oss såg vi arabiska par i dyrbara kläder och smycken.

Mitt i byn hittade vi en restaurang med österrikisk mat, mitt bland alla pizzerior och hamburgerbarer. Sonja åt kalops med knödel- Om ni inte vat vad knödel är så är det ungefär samma sak som Sonjas mammas klimp i soppan. Det är inte kallklimp utan varmklimp, men här serveras den utan buljongen. Kul att prova lokala rätter!

Efter mat och öl så bar det av till hotellet igen, Sonja var något nöjdare ....men det fattas rätt så mycket än för att hon blir lika kvittrande som hon brukar. Hemkomna till hotellet genomförda vi den nya kvällsritualen, vi har bytt ut kvällsteet mot öl.

Och då händer det som hänt så många gånger förr ,det börjar regna igen men nu ger vi tusan i det, för det ska bli bra väder imorron (har vi hört...)